Forskning om handledning, kompetensutveckling och stöd för personer
som arbetar med psykologisk behandling och terapi
Fokusområden
Vårt övergripande fokusobjekt i våra studier är den kliniska behandlaren/terapeuten. Vi försöker identifiera och utveckla metoder som stärker både kompetens och resiliens hos personer som arbetar med psykologisk behandling. Just nu har vi fokus på primärt fyra områden:
1. Utvärdera olika format av klinisk handledning
2. Identifiera behandlares behov och utmaningar i arbetet med psykologisk behandling
3. Identifiera egenskaper och faktorer som utmärker särskilt skickliga terapeuter,
dvs. faktorer som har ett samband med bättre terapiresultat
4. Utvärdera och utveckla metoder för hur vi mäter psykoterapeutisk kompetens.
HANDLEDNINGSFORSKNING
Psykologisk samtalsbehandling/psykoterapi är en effektiv behandlingsmetod för psykisk ohälsa, men det är komplext,
påfrestande och utmanande att bedriva. Handledning är idag en väletablerad insats som det läggs stora resurser på i för att för stötta och utveckla kompetensen personer som arbetar med psykologisk samtalsbehandling. Handledningen är ofta efterfrågad av medarbetarna och nationella riktlinjer rekommenderar handledning för att säkerställa hög kvalitet på den behandling som patienter med psykisk ohälsa erhåller. Men precis som med alla interventioner varierar innehåll och kvalitet, och utifrån den forsknings som utvärderat effekter av handledning är det idag oklart vilka effekter handledning har på både behandlare och patient.
För ett par år sedan gjorde vi en systematisk översiktsstudie där vi undersökte just vilka effekter handledning verkar ha på behandlare och patient, och en av de mest framträdande slutsatserna som kunde dras var att majoriteten av tidigare studier som försökt utvärdera klinisk handledning inte riktigt håller den vetenskapliga kvalitet som är önskvärt för att vi med säkerhet ska kunna uttala oss om vilka effekter det ger. Det här är inte konstigt med tanke på den komplexitet som handledningsforskning innebär, men det är samtidigt inte omöjligt.
Det vi nu försöker göra är att ta ett helhetsgrepp om handledningsforskningen. Vi vill ta tag i frågan från grunden och arbeta oss uppåt. Nedan är några punkter som är under arbete:
- Vi arbetar som bäst med att undersöka och validera en av de mest grundläggande handledningsteorierna om handledningens olika syften. Kopplat till det här arbetar vi fram ett verktyg för att identifiera handledningsbehov som kan användas kliniskt för att underlätta att handledningen har rätt fokus från början.
- Vi har gjort en studie som kartlägger vad handledningssessioner innehåller och hur det här överlappar med behandlares uttryckta behov. Vi har även tittat på om olika aspekter av handledning uppvisar samband behandlares nivåer av stress och utmattning.
- Men framförallt arbetar vi med utvärdering av olika former och format av handledning utifrån en vetenskaplig metodik som tillåter oss att dra slutsatser som faktiskt kan säga något om den isolerade effekten av handledning. Nyligen publicerade vi en pilotstudie som kunde påvisa en positiv effekt på förbättrad observerad behandlarkompetens som ett resultat av standardiserad KBT-handledning. Vi har också ett pågående projekt där vu utvärderar internetförmedlad handledning och vi kommer så småningom även i detalj utvärdera olika aspekter av live-handledning som är en ny, innovativ metod där handledaren ger feedback till behandlaren i realtid under själva patientsessionen.
KLINISKA UTMANINGAR OCH BEHOV VID ARBETE MED PSYKOLOGISK BEHANDLING
Som en del i att ta tag i handledningsfrågan från grunden har vi identifierat att det finns väldigt lite forskning om vilka utmaningar som personer som arbetar med psykologisk behandling upplever. Kompetensutveckling och stödjande insatser finns redan, men huruvida befintligt utbud korresponderar med behandlares faktiska upplevda behov är idag oklart. Av den anledningen ser vi ett behov av att göra en ordentlig kartläggning av behandlares kliniska utmaningar. En kvalitativ pilotstudie har nyligen avslutats vilken resulterade i en nyligen färdigkonstruerad enkät som vi nu ska gå ut med till behandlare. Vi kartlägger flertalet aspekter av kliniska utmaningar, men primärt tittar vi på utmanande patientbeteenden, utmaningar kopplade till behandlaren, och organisatoriska utmaningar. Vi kartlägger även andra faktorer som vi utifrån tidigare forskning tror kan ha ett förklaringsvärde för de egenupplevda utmaningarna.
Ett delsyfte med det här projektet är att systematisera kliniska utmaningar så att vi får en bild över hur vi på bästa sätt kan anpassa kompetensutvecklande interventioner, t. ex. handledning, eller andra stödjande insatser.
Ett annat delsyfte är att identifiera patientbeteenden och terapeutkompetenser som de allra flesta upplever som svåra, för att i kommande studier kunna titta på effekter av olika handledningstekniker och format kopplat till dessa utmaningar.
Ytterligare ett delsyfte är att titta på vilka aspekter av de upplevda kliniska utmaningarna som samvarierar med stress och utmattning, vilket är ett växande problem bland personer som arbetar med psykologisk behandling. Genom att identifiera dessa kan vi förhoppningsvis kunna lyfta frågan vidare och utvärdera olika metoders effektivitet för att avhjälpa de utmaningar som samvarierar med stress och utmattning.
Det finns även andra mer forskningsrelaterade poänger med det här projektet. Det finns exempelvis ett behov av en förbättrad idiosynkratisk kartläggning av kliniska utmaningar hos behandlare, men det behövs också ett underlag av standardiserade beskrivningar av svårhanterade patientbeteenden som behandlare systematiskt kan träna på för att utveckla sin kompetens.
UTVÄRDERING OCH UTVECKLING AV METODER FÖR ATT MÄTA HANDLEDNINGSKVALITET OCH BEHANDLARKOMPETENS
Ett av de grundläggande problemen vid handledningsforskning, men också vid forskning av behandlarkompetenser, är validititet och reliabilitet vid mätning av kvalitet på handledning och behandlingskompetens. Konsekvenserna av låg validitet och reliabilitet i mätverktygen är att det blir svårt att utvärdera vad som är "bra" och "mindre bra" handledning. För att veta vad vi behöver fokusera på inom klinisk handledning måste vi också veta vilka komponenter som leder till positiv förändring, och för att kunna göra det behöver vi stabila mätverktyg. Samma sak gäller för behandlarkompetenser.
Det här är något vi arbetar med, och relativt nyligen publicerade vi en artikel där vi utvärderade den så kallade inter-bedömar reliabiliteten i ett av de mest kända verktygen för att bedömma handledningskompetens. Inter-bedömar reliabiliteten handlar om att jämföra i vilken grad olika bedömare gör samma bedömning. Översatt till perception handlar det om att om tio personer presenteras för en blå tavla och får frågan "Vilken färg har tavlan" vill man att alla tio personer ska säga blå, inte att några ska tycka att tavlan är grön, gul eller röd.
Vi har även ett pågående projekt där vi på liknande sätt, fast med en något annorlunda metodologi, undersöker om vi det är möjligt att ta fram en kort-version av det välkända instrumentet CTS-R. CTS-R är det kanske mest använda verktyget för att genom observation bedöma KBT-behandlares kompetens, men en nackdel är att verktyget är ganska omfattande. Av den anledningen har vi nu tittat på om det går att använda en 4-item version istället, vilket skulle underlätta användarvänligheten väsentligt.
Det parallella arbetet med att utvärdera och utveckla mätinstrument för handledning och behandlarkompetens är av betydelse för våra studier där vi utvärderar olika handledningsformat eftersom vi vill ha precisa och träffsäkra datapunkter som vi kan lita på.